Två saker fascinerar mig med Sverigedemokraterna. Det ena fenomenet har dykt upp de senaste dagarna medan det andra har pågått en längre tid.
Efter terrordåden i Norge i fredags twittrade först sverigedemokraten Kent Ekeroth att han "inte skulle kalla någon islamofob" - underförstått ifall man utgick ifrån att det var islamistiska terrorister som smält av bomben i Oslo.
Senare skrev sverigedemokraten Erik Hellborn i sin blogg att det var 68-vänsterns tillåtande av massinvandring under lång tid som resulterat i Anders Behring Breiviks massmord.
Alltså: direkt när ett terrorbrott begås så utgår man spontant ifrån att det är muslimer som ligger bakom. För det är det ju alltid?
Och senare, när det visar sig att gärningsmannen i Norgefallet var en blond, blåögd, norsk Svenne Banan ("Norre Banan?") - då menar man att hans gärningar ändå är ett resultat av den muslimska invandringen och världskonspirationen.
Summa summarum: fastän Norgedåden inte var muslimernas fel... så var det liksom muslimernas fel ändå. Och vips transformerade man Anders Behring Breivik från en fri individ med eget ansvar för sina handlingar, till ett frustrerat offer för och resultat av övergripande politiska strukturer och processer.
För att travestera Karl Marx: "det vandrar ett spöke på jorden, och det spöket är muslimerna". :S
Det andra fenomenet som fascinerar mig med Sverigedemokraterna anknyter till det första. Det här med långsiktigt bärande strategier för att accepteras i de politiska finrummen verkar inte riktigt vara deras grej.
Om man säger sig ha som ambition att bli erkänd som ett demokratiskt och seriöst arbetande politiskt parti, varför kan man då inte låta bli att strössla så urbota klantiga formuleringar kring sig i tid och otid? Snacka om att bara bekräfta folks bild av en. Eller är vissa av partiets företrädare så uppmärksamhetstörstande att de twittrar och bloggar sina intellektuella pajaserier med flit? Att det är värt att frivilligt framstå som Den Onde Rasistiske Sverigedemokraten, bara man får till lite drev i medierna?
Det är ju nästan så att man hoppas att det är så. För om oförsiktigheten med formuleringarna är ett resultat av ren och skär dumhet, blir man ju onekligen lite orolig för intelligensnivån i riksdagen. Och om jag hade röstat på partiet, skulle jag vart besviken på att företrädarna visat sig vara så bra på att ständigt lägga krokben för sig själva.
