Nu ska jag sparka på en helig ko, så ni som är känsliga får se er om efter en stolskarm att hålla i, eller nåt. Läste att regeringen tänker höja gränsen för frikort inom vården från 900 kr till 1100 kr från årsskiftet. "Åh vad dåligt", tänker ni. "Det drabbar ju de sjuka och svaga". Men så tänkte faktiskt inte jag när jag hörde om det. Jag tycker det låter jättebra. Fattar ni hur lätt det är att komma upp i 900 kr i besöksavgifter om man har ett helt år på sig? Jag gjorde det för några år sen, när jag av några särskilda skäl behövde gå till doktorn lite oftare. Sen kändes det helt sjukt att kunna sula fram ett frikort och få "gratis" vård lite hipp som happ. Therese - 90 bast med krämpor, liksom. :S
Sjukvården i Sverige är inte gratis. Den kostar helt sinnessjuka summor. Men det som upplevs som gratis för den enskilda individen kommer att överutnyttjas. Jag är spytrött på alla berättelser från släkt och vänner som jobbar inom vården, om tomtar som slösar med personalens tid genom att komma dragande med det ena pajasärendet efter det andra. Folk som åker till akuten för att de har envisa finnar i pannan. Folk som trodde att de var döende när de i själva verket fick en muskelbristning i benet. Folk med kroniska behov av uppmärksamhet, eller som bara vill ha lite sällskap. Och sen, som körsbäret på tårtan, ber de att få sin taxi till och från sjukhuset pröjsad av staten. WTF?
Jag vet också ett flertal personer som är sjukskrivna men som samtidigt jobbar svart eller ideellt. Det verkar märkligt nog vara själva omständigheten att ett arbete är avlönat som omöjliggör för personen att ta ett vanligt jobb, för i alla andra sammanhang har man hur mycket energi som helst. Märkligt.
Om det var gratis på bilverkstan skulle väl folk åka dit ifall en mås skitit på rutan, eller en hjulsida trillat av. Och om bullarna i fikarummet är gratis tar alla två bullar. Men ifall bullarna börjar kosta 5 spänn styck har alla plötsligt "precis ätit lunch".
Höjs gränsen för frikort kanske vi blir av med några pajasbesök inom vården, vilket kommer de sjukaste och svagaste till del eftersom köerna kortas. Det är ganska vanligt förekommande att man får höra att det är regeringen som förstör livet för samhällets mest utsatta grupper, men vad som verkligen borde utgöra ett problem för de sjukaste är väl alla pajasar som parasiterar på sjukvården bara för att de upplever den som ett gratisnöje? Sållar vi bort några sådana kan vi ju fokusera resurserna bättre på dem med störst behov istället.
I USA har vi ju ett samhälle på andra änden av skalan. Där är ju sjukvården så dyr om du är oförsäkrad, att vissa får sitta hemma och försöka meditera bort tumörer eller operera sig själva bäst de gitter. Det är naturligtvis på intet sätt en idealmodell, men skillnaden i svenskar och amerikaners benägenhet att vända sig till sjukvården visar ju att vårt behov av sjukvård inte är en konstant, utan en benägenhet som korrelerar med individens ekonomi. Det som är riktigt billigt kommer vi att (över)utnyttja och det som är kostsamt kommer vi försöka undvika tills utgiften verkligen är nödvändig. Det gäller väl vården precis som allt annat?
Men såhär får man inte tycka i Sverige för då dyker det alltid upp någon som vägrar erkänna existensen av tomtar i väntrummen, och bara vill prata om något fall med en cancersjuk person som minsann låg hemma och dog utan hjälp och typ blev uppäten av sina hundar. Så pass sjuka människor kommer alltid finnas och de kommer alltid kunna dö under former vi inte avsåg, tyvärr. Men på vilket sätt blir de under sin livstid hjälpta av att det springer pajasar i sjukhuskorridorerna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar