Eftersom vi kryssade måndag till tisdag var det ungefär en triljard pensionärer ombord som åkte bara för att spela på enarmade banditer och shoppa alkohol på taxfreen, typ. Och det var tydligen väldigt respektabla aktiviteter, men att ha med sig barnvagn på en kryssning var däremot fel. Det kändes så orättvist, själv köpte jag liksom en hårspray på taxfreen.
Men det sneglades och skakades på huvuden. Och det hjälpte väl inte att Edgar har plåster och blåtira efter sin operation. De tyckte väl att man såg ut som den mest oansvariga mamman i världen. Man ville liksom skrika ut när nån stirrade surt på en: "ja hörrudu, jag kan ju medddela att han FÖDDES med en CYSTA i ansiktet som vi fått operera bort - ditt sopphjon!"
Och när Eddie under frukostbuffén upptäckte gurkskivornas förträfflighet men tappade några från sin barnstol, gick en kärring en meter bakom min rygg, tittade på golvet och kommenterade högt och syrligt: "oj, det var väldigt mycket gurka". Som om vi inte hade tänkt plocka upp efter oss eller vadå? Och sådär höll det på.
När vi skulle gå av båten gnälldes det högt på alla "fordon" (läs barnvagnar) som fick kön att gå långsammare. Men deras egna rullatorer och hundra år gamla ben var tydligen trimmade.
Usch, aldrig mer. De som kom fram och var trevliga och klappade på Edgar fick såklart veta vad som hänt under hans plåster. Då var de jättegulliga. Men hur försvarar man sig när folk bara glor surt? Nä gå och dö, gamlingar. Strunta i sånt ni inte vet nåt om, plz.
Häng med mor och mormor på soldäck |
Tänder! |
Most flattering baby pic 2011? |
Sen man skaffade barn har synen på ens medmänniskor förändrats radikalt. Thats for sure.
SvaraRadera