The story of Leila K

Hörde nån tomte till house-dj, Petter Wallenberg, på P3 härom veckan som nyss släppt eller ska släppa en ny låt med Leila K - efter typ hundra år av tystnad från hennes sida. Nog för att det ljuva 90-talet var roligt och bra på många sätt, men i Leila K:s fall känner jag bara: låt liket ligga!

För det första var låten jättedålig. Alltså inte bara smått tråkig så den gick en obemärkt förbi, utan JÄTTEDÅLIG. På frågan hur det var att jobba med Leila, svarade tomten Wallenberg: "Leila är så cool, man kan typ spela in henne när hon beställer en kaffe, så låter det grymt". Jaså du? Men jag kan lova att Leila K:s kaffebeställning hade låtit bättre än låten, så varför spelade du inte in det i så fall?

Sen sms:ade en lyssnare in och frågade om Wallenberg kunde svara på vad Leila gör nu för tiden. Då svarade han (och bemödade sig om att låta jättedryg och hemlig): "Asså, jag kan ju liksom inte svara på vad hon gör... men hon pendlar mellan Stockholm och Göteborg, kan man säga. Hon flyter runt lite."
Och det skulle väl låta då som att hon är en skön modern nomad eller nånting som är efterfrågad på olika ställen och ständigt är på språng, eller whatever.

Men sanningen är ju att Leila K är en pundare, uteliggare och tjuv som rätteligen förlorat all kändisgloria. Jag såg henne på Hötorgets tunnelbaneperrong en kväll, när hon grälade med andra pundare. "Raaah, raaah, raaah, väääs, vrååål", låter det när pundare bråkar. Hon var inget undantag.

Och när min expojkvän jobbade sin första arbetsdag som väktare för några år sedan, fick han som första tjuv gripa Leila K när hon stal parfymer inne på Åhléns city. INTE så coolt. Nej usch, hajpa inte folk som är så uppenbart trötta i mössan.

Vart gick det snett hörrudu?

Det var då, det.