God morgon

Skön slapp morgon. Edgar kryper runt och är sitt vanliga glada jag. Man vill ju inte skriva ont om sitt barn men han är ju faktiskt nästan intill dumhet glad. Haha! Om han hade levt på medeltiden kanske han hade kunnat växa upp och bli hovnarr eller nåt. :P Han får ju inte hålla på med sånt detta århundrade för då skulle han väl hamna i nåt värdelöst Özz Nûjen-sammanhang. Bevare oss väl.

Todiloo!

Nu börjar äntligen kroppen tajta till sig, efter att jag slutat med amningen. Yeehoo! Fattar ni hur bra det känns. Jag känner det jättetydligt på kläderna. Jag hoppas att det skulle bli så eftersom min mamma också gick ner i vikt först när hon slutade amma. Men vissa sa ju att det skulle minska som sjutton redan under amningstiden. PYTTSAN säger jag (för min egen del alltså - självklart lär det ha stämt för dem). Inget kunde varit mer fel.

Men tur att man åtminstone fick en charmig bebis som belöning när man nu gått runt som blobben från yttre rymden i snart ett år. Annars vet jag inte om det hade varit värt det precis. :)

Nu ska vi åka till landet och täta verandastaketet med glammigt hönsnät så inte Edgar ramlar ut mellan spjälorna. Fatta snyggt det kommer bli. Eller inte. Dock nödvändigt. Ungen är svår att hålla koll på. Om han hade haft ett indiannamn skulle han ha hetat Den-som-kryper-jättesnabbt.

Cheerio!