Kör hårt i katthimlen, min skatt!

Har ni varit med om att uppleva att det där talesättet "en olycka kommer sällan ensam" verkligen stämmer? Det har varit en så konstig period nu. Allt omkring mig bara pajjar, känns det som. Först pajjade min bil, sen pajjade barnvagnen, sen pajjade laptopen, och sen den stationära datorn hemma.

Och som kronan på verket pajjade katten.

Jag upptäckte en dag att han hade såriga fläckar på bröstet där han klöst bort sin egen päls. Tog honom till veterinären för en rejäl undersökning (kostade 4000 kr allt som allt. It hurts to say it men det känns ju såhär efteråt som rätt bortkastade pengar på en ändå döende katt :S), och det visade sig att han var svårt angripen av hundkvalster (!) och hade njursvikt och ett i princip obefintligt immunförsvar. Efter labbanalys visade det sig att han hade FIV, vilket är kattens motsvarighet till människans HIV, och att han nu var i AIDS-stadiet - dvs att han blev angripen av infektioner som en frisk katt bara skulle skakat av sig.

Sen var det inte mycket att göra, inga salvor hjälpte mot de kroniska såren och han började tappa allt mer päls. Det såg även ut som att själva livslusten försvann. När vi igår gjorde i ordning en "sista måltid" ville han knappt ens äta färska handskalade räkor, något han skulle kastat sig handlöst (tasslöst?) över tidigare.

I morse åkte vi till Sthlms djurklinik och lät honom somna in. Fastän jag avskydde att avliva honom kändes hans liv inte som en tillvaro jag önskade att han skulle ha - gå runt med stora kroniska kliande sår och klösa pälsen av sig själv och lida.

Jag hoppas du mår bra i katthimlen nu, Ivar. Vi fick 5 roliga år tillsammans. I synnerhet när man var singel och bodde ensam var du enormt mysig att ha i soffan bredvid sig om kvällarna, och i sängen på natten. Och när jag sov ensam på landet och var rädd för spöken var du perfekt att ha med sig, för om jag hörde något konstigt ljud i den gamla stugan kunde jag alltid skylla på dig. Och aldrig gjorde du en fluga förnär. Alla som avlivat djur säger jämt efteråt att det djuret minsann var vääärldens snällaste, men i ditt fall var det tamejfan sant.

Hoppas du har det bättre nu, när du slipper lida mer. Jag saknar dig!