Ramlade in i den här filmen på tv igår kväll, av en lycklig slump. Herregud - Vilken. Bra. Film!
Utan att ha läst nåt av Elfride Jelinek innan, så har jag alltid vid blotta anblicken dömt ut henne som ett hippietroll, men det fick man ju äta upp nu. Om boken Pianolärarinnan är hälften så bra som filmen (och de brukar ju vara bättre) så måste jag läsa den.
Känns som länge sen man såg en film med så många bottnar. Den påminner väl lite om Fröken Julie i och med att den skildrar hur en person i en upphöjd ställning mister sitt övertag och försöker hantera att inte längre vara den som har kontrollen. Men samtidigt spelar andra faktorer in, som t ex huvudpersonens gamla mamma som inte låter sin dotter få ett eget liv. Det är maktutövning på flera nivåer, A råder över B som råder över C. Men samtidigt är det en koloss på lerfötter där skit mycket väl kan rinna uppåt.
Ååh jag skulle kunna skriva hur långt som helst om den här filmen, men det ska ni få slippa. Betrakta helt enkelt detta som ett tips. :)
Köpte den för ett par år sedan, en kompis avgudar den, men har lixom inte varit "in the mood" för den. Men en dag... ;)
SvaraRadera