Helgen som gud glömde

Inte min bil. Men den kan komma att få detta utseende snart om den inte
börjar uppföra sig. Mark my words.

Vilken j-vla helg. Förra veckan fick vi hem kombin efter att den varit på verkstad - dels behövde strålkastarna fixas och sen hade jag kört på en stolpe när jag skulle hem från jobbet. Kul, kul. Och billigt, billigt. NOT.

Sen rände jag runt en hel dag och besiktigade den och åkte till nåt däckföretag och fick vinterdäcken påsatta och yadda yadda. Allt blir fint och bra, tänker jag. Nu kommer vi kunna köra med den här bilen ett tag utan att behöva tänka på verkstäder och meck och strul.

Så ska jag till landet i helgen. Och efter sju sorger och åtta bedrövelser (bl a hade batteriet laddat ur så det behövdes startkablar för att ens få igång åbäket där ute i skogen) visar det sig att det är hål på kylarslangen så på vägen hem till stan igen börjar motorn nästan glöda och så får jag ringa bärgare som plockar bilen, och Björn får komma och plocka upp mig och Edgar i en tygaffär i Penningby. Aarrggh, säger jag. Lägg ovanpå detta dålig nattsömn för Edgar och stora meningsskiljaktigheter mellan mig och en släktmedlem, så har ni min helg där på ett ungefär.

Så fort jag med ålderns tillåtelse kan börja hänge mig åt senilitet, är det här den första helg jag ska gå in för att glömma. Kommer bli skönt.