Man var lite nervig innan eftersom han skulle bli sövd för första gången (och kanske för att man för typ två veckor sedan såg en lite otajmad dokumentär om narkosens barndom på Discovery, i vilken folk blev för djupt sövda och aldrig vaknade upp mer :S ).
Som tur var gick allt som på räls så man hann aldrig börja noja och oroa sig för saker. Och all personal på Astrid Lindgrens var fantastiskt gullig och hade underbart tålamod när de tvingades repetera instruktioner som man var för virrig för att uppfatta, osv.
Nu är Edgar förhoppningsvis av med sin cysta för alltid. Nu ska vi bara tejpa hans lilla snitt i tusen år så att ärret inte breddar sig och blir fult. När jag tog bort ett födelsemärke på benet en gång i tiden fick jag ett sånt där fult ärr som spårade ur efteråt och blev tre gånger så brett som det var tänkt. Och ett sånt ärr vill ingen vettig människa ha i ansiktet, säkert inte Edgar heller.
Nu ska vi laga indiskt. Tack för alla stöttande kommentarer här och på fejjan, folx!
En lite grinig Edgar var tvungen att fasta flera timmar innan operationen. ICKE populärt. |
Lite virrig i kolan men vid gott mod efter uppvaknandet ur narkosen |
Pappa och son gosar på uppvaket efter att prövningen är över |