Bad telly

Det är konstigt när man ska till barnläkaren på kontroll. Man vill typ se ansvarsfull och fräsch ut. Man åker inte dit med håret i en tova på ena sidan och lortiga kläder, förmodligen eftersom man inte vill framstå som en "dålig förälder". Jag vet inte om det i Björns och mitt fall också spelar in att Edgar föddes med en liten ofarlig cysta i ansiktet, som han ska få bortopererad. Den är helt ofarlig, men om man inte vet vad det är kan man för ett ögonblick missta den för en bula som han kan ha fått efter att ha slagit huvudet i någonting. Och då blir det så att man går och hoppas att folk inte tänker att man behandlar sitt barn slarvigt eller inte har uppsikt över honom eller whatever. 

 

Det är lite dumt, egentligen borde man ju tänka att vi vet vad knölen är och att det inte spelar någon roll vad andra går och tror eller inte tror. Men sen fungerar man inte så ändå. Det är knäppt det där med barn. I likhet med många andra sociala koder i Sverige så ska man gärna framstå som att allt är så mysigt och lyckat och att man kommer i form så snabbt efteråt och att allting flyter på så bra. Men just med anledning av det är jag glad åt att min mammagrupp är så avslappnad. Vi kan verkligen prata om allt utan att någon ska glänsa med success stories om sitt duktiga barn. Har man problem med att få sin unge att sova, äta, sitta, skita eller vad det nu kan vara, så säger man det. Och nästan alltid är det någon annan som har det precis likadant. Det är faktiskt superskönt.

Idag är vi som sagt hemma och är sjuka, vilket är dödstråkigt. Vi tittar på allting trist på tv. Björn kommer tro att jag har nån allvarlig hang up på reality tv snart. Idag har jag tittat på:
* Grand designs (ett irländskt par köpte en gammal halvt raserad kyrkruin och byggde om till ett sommarställe. Jag, med min fetisch-på-gamla-saker, dog nästan. Vill ha. Ge mig.)

* Jon & Kate plus 8
* Top Model
* Project Runway
* Master chef

Nu känner jag mig halvt lobotomerad. Om det är sjukdomskänslan eller tv-programmen som är boven vet jag inte.