Little mr Sunshine

Jag vet att det för de flesta är sjukt ointressant när folk maler och maler om sina barn hela dagarna i ända (utom för andra som befinner sig i precis samma småbarnssituation som man själv kanske, då förstår man), men jag bara MÅSTE skriva av mig att jag är så otroligt tacksam att vi har fått ett så enkelt och glatt barn.

Han är så godmodig jämt. Visst, han skriker när han akut vill ha mat eller när han är övertrött eller när han är krasslig, men that's about it. Rasar han och slår sig så gnäller han typ en nanosekund och sen är det små tandlösa leenden igen.

Ifall man kan dra några som helst slutsatser om en människas framtida personlighet utifrån hur de uppför sig när de är ett halvår gamla, så lär han bli en synnerligen glad liten skit. Eller så kanske man har otur och får ett riktigt odjur när han kommer i tonåren och sen blir han allmänt evil och psycho. Men då ska det till en riktig helomvändning, som det känns nu. :) (Tänker på såna där brottsdokumentärer där någon gått fullkomligt bananas, och deras föräldrar visar suddiga bilder från någon solig stugsemester under barnets uppväxt och säger: "Han var ett såååå snällt och underbart barn..! Sen... eh..." :P)

Hans humör har han nog ärvt av sin far (för i det fallet måste jag vara oskyldig :)), som på något underligt vis lyckas vara glad och positiv jämt. Jag känner mig lyckligt lottad som får ha en stor och en liten solstolle hemma som smittar av sig på mig, haha. :P

Eddie Boy och morfar

"Mmm, äta hand...!"

Pumpapuré is the shit

Med strumpan käckt på svaj