If it aint weird it aint my life

Jag vet inte hur jag ska ta det att min son asgarvar åt mig när jag sjunger för honom? Hm... Det ska jag allt fråga honom när han blivit så stor att han kan prata. Jag räknar dagarna. :P

Fortfarande pigg som en mört. Som vi brukar säga: vad hände? Trodde att det kunde vara psykosomatiskt först att järntabletterna gjorde susen (man hör ju att allt är placeboeffekt nu för tiden - smärtstillande, lyckopiller, energidrycker, you name it) men idag har jag åter igen fått en massa gjort: vikt en massa tvätt, städat ur alla kläder i Björns garderob, sorterat, vikt och lagt in dem igen (jag tröttnade på att se honom få en vabba kläder i huvudet varje kväll när han öppnade sin garderob), möblerat om i vardagsrummet och hängt om alla tavlor, parkerat om bilen, mm. Jag känner mig som en duracellkanin. Vilket är SÅ skönt som kontrast till zzzz. Det är inte förenligt att ha en sex månaders bebis och att känna sig zzzz, kan jag avslöja.
För övrigt: idag när jag skulle byta en vanlig kissblöja och han var "otäckt" för en sekund under bytet, började han plötsligt bajsa järnet. Så jag kunde bara sitta och se bajset rinna ut överallt och vänta tills det var över. Ondskefulla unge. Han måste verkligen väntat tills han inte hade någon blöja på sig. Oh, the joys of a caring mother...

Nu ska jag krångla mig ur vara-hemma-och-möblera-om-och-torka-bajs-outfiten och krångla mig i åka-in-till-stan-och-hälsa-på-Björn-på-hans-jobb-outfiten. De ska ha fredagsvin där och Edgar och jag ska åka och säga hej. Det ska bli kul. :) Ha en skön fredagkväll!
Ciao!