Igår var Edgar och jag med mammagruppen på sångstund uppe i Essinge kyrka. För att vara i en kyrka var det väldigt sparsamt med religiöst innehåll i sångerna, vilket väl var bra... Jag kan vara lite allergisk mot religiösa inslag. Tycker alltid det är för hög gubbkvot inblandad i religionerna och deras uppkomst.
Men som sagt nu slapp vi ju religiösa mupperier så det var ju sweet.
Edgar verkade tycka att det var kul, särskilt när vi fick glansiga tyger att vifta ovanför bebisarna med. Då gapskrattade han. Måste nog inhandla sånt tyg, det var ju en klar hit. Annars tillbringade han det mesta av tiden med att glo på mamman till höger om mig, hon var tydligen roligare än jag. Och så ville han gärna ha uppmärksamhet från Beas dotter Hedvig. Undrar om de förstår att andra bebisar ser ut som de själva, eller tänker de precis som vi: "oj, vilken liten människa". Hade varit kul att kunna se världen med sitt barns ögon för en dag.
Efter sångstunden var vi bjudna hem till Petra och hennes dotter Alva på fika. Det var jättemysigt och Petra bjöd på farligt goda kakor. Dock var jag så trött så jag satt mest i soffan och försökte prata på ett normalt sätt med folk men kände mig som värsta sega ufot. Jag vet inte varför jag varit så trött de senaste dagarna, har kunnat sova hur mycket som helst och ändå vaknat helt slut. Måste kanske kolla med doktorn om jag har brist på något. De kanske kan ordinera en kanyl med 50 ml livsgnista och så - vips! - är man up and running igen. Bekvämt det hade varit.
Tyvärr fick jag skjuta på middagen med fina Jonna på kvällen för jag var så slut att jag tuppade av i soffan så fort jag kom innanför dörren runt fyra. Sen flyttade jag mig successivt från soffan till sängen senare på kvällen, och sov från 22 till 10. Somebody shoot me. Hoppas vi kan ta middagen nästa tisdag istället. Hade sett fram emot den men hade inte varit något roligt middagssällskap om jag typ somnat med ansiktet i förrätten. :/ Förlåt, söt-Jonna!
För övrigt har Edgar börjat kunna sitta något sånär själv i sin barnstol nu. Häromdagen satt han en liten stund medan jag fixade mig. Då skrattade han hela tiden så han måste ha tyckt att stolen var spännande. För det kan väl omöjligt ha varit sin arma mor han skrattade åt?
Hjärtevän! ingen fara alls med middan, den tar vi på nytt snart:-) Söta Edgar, hehe! Han börjar bli stor vilket är mysigt, men läskigt samtidigt, va tiden går fort! Undra vad dem som små liven tänker egentligen.. kanske skrattar han gott åt dig inombords och tänker att nog undrar mamma min vad ja pysslar med. Önskar dig och din familj en härlig helg, Friday mood is on:-)
SvaraRadera