Hemmets vilda vrå

Lika som bär?

Igår var Edgars morfar här och lunchade med mig och Eddie. Det blev parmasallad, falafel och för Edgars del blåbärs-, pumpa- och sötpotatispuré. Den hade en intressant färg, han såg ut som en liten koprofag när han var klar, ingnodd med brunt klet över hela ansiktet och kroppen. Men den verkade smaka bättre än den såg ut för han slafsade i sig med jämförelsevis bra fokus.

I övrigt har han nu börjat 1) åla eller halvkrypa omkring på golvet så man inte längre kan vara säker på att han stannar där man lägger honom, samt 2) svepa ner saker som står på bord. Hittills har han avverkat bl a en blomvas och två glas. Duktig pojke. Din stackars mor och far ler sammanbitet medan de sopar upp och petar ut glasbitar ur fingertoppar och tår.

Idag är annars en seg, hemsk dag.
Jag har ungefär två hundra miljoner ton tvätt att vika, ett kök att röja och en promenad att gå. None of them which feel particularly appealing to me. Får fokusera på det positiva: exempelvis att världens bästa Frida verkar komma till stan snart (jippi-kah-yeey!) och att det förhoppningsvis snart är riktig vår så man kan börja drömma om landet. Här på bryggan vid Lissviken på Blidö ska jag så sjukt ofta ligga i sommar:

Sen när det blir dags att lära Edgar simma ska jag praktisera samma metod som Oskars pappa enligt uppgift använde på honom. Han slängde honom i vattnet och sa "sådär, simma nurå". Och Oskars kommentar, helt coolt: "ja vadå, det funkade ju".
Haha, roligt. Varför göra det svårt när man kan göra det lätt liksom? :P